Dagen började riktigt bra i går.
Vi fixade till oss när vi vaknat till och fått i oss frukost. Bilen brummade i väg mot Leos lekland. Väl där så kom Jannica, Martin, Hailey, Elin, Markus och lilla Wendy. Barnen lekte som bara den och lilla Nellsan med det stora modet, svischade ner för dom största ruschbanorna med det största leendet på läpparna!
Käkade lite lunch och sen när det var dags att bege sig hemåt så kramade och pussade Nellie sina kompisar hejdå. SÖTA fina ungar!
När vi kom hem så skulle Niclas ge Molly mat och hon drack upp ersättning med glädje. Men den gjädjen blev väldigt kort! Direkt efter så kom det en kaskad spya och all mat kom upp. Visst det kan händer väl tänkte vi. Ett par timmar senare var hon självklart hungrig igen. Då var det min tur att erfara ännu en kaskad spya. Det samma hände efter två timmar igen! Då blev jag riktigt orolig och ringde till Neo och blev sedan uppringd igen och då fick vi direktiven att åka till barnakuten direkt!
Nicke fick vara hemma med Nellie och jag fick packa in Molly i bilen och fara i väg. Snor halt!! Vägen har aldrig känts så lång!!
När jag kom dit så mötte lilla syster Frida upp oss och vi gick in. Fick vänta ett bra tag innan vi fick hjälp.
Molly gnydde i mellan men trivdes bra i Fridas famn<3
När vi väl fick ett undersökningsrum så vägde dom henne och sen fick vi träffa överläkaren. Hon berättade att dom ville se när vi matade henne. Under dagen hade även jag fått jävligt ont i magen och smärtan tilltog under kvällen.
Jag ringde till 11-77 och där berättade jag om mina symtom. Hon sa till mig att åka direkt till Akuten för hon misstänkte att jag fått magkatarr!! Var det inte nog nu?!?
Aldrig i mitt liv att jag lämnar mitt barn för mina egna smärtor!
Frida blev tvungen att åka hem för hon skulle jobba dagen efter. Då hade klockan hunnit bli 10.
Jag skickade i väg ett sms till Angelica och berättade vad som hade hänt. Fick svaret "JAG KOMMER!".
Sagt och gjort så dök hon upp väldigt snart.
När hon hade kommit så kom dom in och ville ta ett blodprov på Molly och både jag och Frida har väldigt svårt för både blod och sprutor. Så Angelica ryckte in och höll Molly i sin famn. Hon fick oss till och med att skratta i all oro. Underbara Angelica!
Frida kunde åka hem sen och det kändes skönt så jag visste att hon skulle få sin sömn. Evigt tacksam att hon ställde upp för sin syster<3
Efter ännu en bra stund så kom överläkaren in igen och då kunde vi mata Molly.
Dom förklarade för oss att dom ville se om nedre magmunnen öppnade sig för att skjutsa upp maten i tarmarna. Vi satt alla 4 och kollade men såg inga "vågor" på Mollys mage.
Då frågade jag det som jag egetligen dragit mig för att fråga.
Vad händer om det inte öppnar dig?
Då fick jag svaret att då skulle hon få ett ultraljud, en röntgen och om det visade sig att muskeln i nedre magmunnen var för tjock så skulle det behövas en operation!!!
Jag bröt i hop totalt! Tanken på att någon skulle skära i min älskade fina lilla Molly tog knäcken på mig!
Efter matningen så fick vi vänta i en halvtimme för att se om maten fick stanna kvar i magen.
Tack och lov så fick den det den här gången och i stället för att läggas in så fick vi åka hem. Men skulle detta ske igen så skulle vi komma in direkt igen.
Äntligen vid 00:30 fick jag åka hem. Skjutsade hem Angelica och tackade henne flera gånger för att hon kommit och ställt upp för mig.l Då sa hon precis det jag behövde höra "Jag hade kommit om det nu hade behövt åka ända till stockholm". Det är sann vänskap det!!
När vi kom hem så kunde jag inte somna. Molly låg på Nickes bröst och jag kröp upp på hans arm.
Till slut så kunde vi äntligen somna!
Nicke var helt underbar och lät mig sova denna natten. Han matade henne och inga större sypr kom i natt heller.
SKÖNT! Men rädslan finns hela tiden.
I dag så har jag försökt nå barnkliniken men dom har inte ringt upp än. Vi får se om dom vill att vi ska komma in i dag och göra ett ultraljud på henne. Det hade varit det skönaste, så man kan få svar!
Oro, oro, oro!!
Min magkararr gick över när jag tog medicinen jag fick under graviditeten och det är jag sååå tacksam för, så jag struntade i akuten. Molly först, alltid!!
Så nu är det bara till att vänta och vänta. Håller alla tummar och tår att vi får ett bra besked!!
För detta är ett rent helvete!!
Återkommer med uppföljning.
Kolla länken för en bättre förklaring.
ps. Tack igen älskade Frida och Angelica!! Vi är sååå tacksamma och lyckliga över att ni ställer upp!!!<3
